Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
hade en blomma slagit ut på fönsterbrädet, en
blekröd stor blomma. Den var nu det enda i rum-
met som icke släckts av skymningen.
Petra gick långsamt fram till fönstret och tittade
ut genom den tunna gardinen. Tord, som nu var
helt nära henne, såg över hennes axel ned på går-
den. Båda upptäckte samtidigt mannen som gick
därnere och vaktade arrendatorsbostaden. I snön
hade en ring av svarta fotspår slagits runt huset.
De sade ingenting om honom, En stund stodo de
tysta och tittade ut. Men Tord såg inte längre på
mannen. Längtansfullt dröjde hans ögon vid Ekas
park, hans park, som han vårdat vintrar och som-
rar. Snart skulle den åter grönska, men han skulle
inte längre vara här och röja bort kvistar från gån-
garna eller sätta plantor i rabatterna,
Petra vände sig om. Hennes ögon voro fyllda av
ångest och tårar. Då flyttade han sina längtande
blickar till henne från parken. Han mindes sin mors
hand i drömmen som varit ett landskap att dröja i.
Också Petras ansikte var en kär nejd: ögonens
klara djupa källor, pannans vita trånande slättland,
den mörka randen av hår vid dess horisont,
Med ens slog Petra armarna omkring honom och
lade sitt huvud mot hans bröst. Han hade trott att
hon för evigt var förlorad för honom. Den där
dagen ute i skogen hade han sagt sig att det var
sista gången hennes huvud vilat mot hans bröst.
Han såg inte längre parken eller mannen som gick
på vakt därnere. Hela Eka krympte långsamt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
