Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
brann! Hon längtade! Hon grep efter honom med
heta händer. Hon till och med skrattade ett litet
lågt skratt som fyllde rummet och den vita skym-
ningen med förvåning. Tord betraktade henne ömt.
— Du vill — nu? viskade han i hennes öra.
— Ja! Ja!
Då lade han sin arm under henne och knäppte
upp hennes klänning. Han löste hennes kläder,
blottade henne helt och hållet. Han hade aldrig
sett henne. Nu dröjde hans ögon vid denna vita
kropp, Petra von Pahlens kropp. Så vacker hade
han aldrig drömt sig den, Så ung, med en glatt
vit hud och små bevekande blå skuggor som fingo
brösten att resa sig mot hans törstande mun och
skötet att vila i mystiskt dunkel,
Han rörde varsamt med sina händer vid henne.
Hennes hud brände honom. Han lade händen
formad som en skål över hennes sköte och tyckte
sig känna hur det dunkade därinne. När Petra flyt-
tade sig litet, blevo de blå skuggorna oroliga. De
famnade henne, innan Tord famnat henne, oroliga
vågor som flydde och kommo tillbaka och till sist
stannade under ögonen och växte, förstorande dem.
Tord lyssnade. Ända hit upp tyckte han sig höra
vaktens steg. De hade redan slagit en ring om-
kring hans hus. Nu närmade de sig i allt trängre
kretsar rummet där Petra låg vit och naken. Ljudet
av dem var som ljudet av en klocka som häftigt
och bestämt mäter upp en viss tidrymd. Snart
skulle den slå timmen och riva honom bort från
28, — v. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
