Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Petra. Men han dröjde ännu. Han lät sina händer
och ögon njuta en försmak av den härlighet som
väntade honom. Hon drog honom tätt intill sig,
men han motstod att kasta sig över henne — då
skulle han ju dölja hennes nakenhet.
— Du kommer inte? viskade Petra förundrad.
Hon sträckte ut sig. Hon tycktes fylla sängen,
hela rummet, en kvinna som bidar sin älskare,
fuktig av åtrå.
Då kastade sig Tord över henne. Han ville äga
henne, sjunka in i henne, låta hela sitt jag genom-
andas av henne.
Men i detsamma han var beredd att ta henne såg
han plötsligt framför sig Adeles besynnerliga leende.
Han hörde hennes kvävda skrik, kände lukten av
hennes kropp, då den vred sig under honom, såg
blodet som sipprade fram ur mun och näsborrar.
Då bley han matt i alla leder. Han kunde inte.
Han förmådde inte. Lidelsen skakade honom med
all styrka, brände honom, var nära att kväva
honom, men han hade inte längre någon makt
att tillfredsställa den, Petra, som inte förstod det,
tryckte sig hårt emot honom, Hon öppnade sitt
sköte, hon förde honom emot sig, hon trevade efter
något på honom. Men plötsligt flyttade han sig
bort från henne. Hennes ögon blevo svarta, mun-
nen stannade halvöppnad och ville inte le.
Tord låg vid hennes sida framstupa med slutna
ögon, Hans kropp skakade av snyftningar. Adéle
hade hämnats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
