Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
Hon avbröt sig med ett kvävt skrik. Barnet i
hennes inre gjorde sig påmint igen, En gång
kanske hon skulle gå sökande runt jorden och
fråga sig:
Var är mitt vilsna barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?
Men just nu var det så innerligt förenat med
henne, så plågsamt fästat vid henne, att hon bara
längtade att göra sig fri från det i stället,
Då kom doktorn. Han hade varit inne i ett av-
sides beläget rum, och då han så stod där ute i
korridorens slut fick han höra den nu tynande och
liksom i tårar upplösta sången. Han sprang fort
till trappan och fick syn på Frideborg. I hans
ögon tändes en liten glimt av löje. Där hon satt
med uppdragna knän och huvudet tungt av blå-
svart hår, såg hon sannerligen ut som en zige-
nerska som slår sig ner vid en vägkant för att
föda sitt barn när stunden är inne, Hon borde
haft ett matsäcksknyte bredvid sig och en brokig
schal över axlarna.
Doktorn böjde sig ned över Frideborg, tog henne
varsamt i armarna och lyfte henne upp. Hennes
ögon stirrade vilda och förfärade in i hans.
— Kom nu med mig, sade han så strängt han
kunde. Det här är inte platsen för er just nu.
Stödd på honom och med hans arm om sitt liv,
började Frideborg stappla tillbaka genom korri-
doren med de många stängda dörrarna. Hon lutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
