Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
sitt huvud mot doktorns axel, Han kände sig be-
svärad och rädd för att sköterskan skulle få se
honom så här, men önskade också gärna att hon
fått se honom så. Detsamma önskade Frideborg.
Doktor Stenberg var dock samtidigt också rasande
över att man inte vaktat Frideborg bättre.
Men för Frideborg var denna vandring på en
gång spännande och förtjusande. Nyss hade hon
varit en liten utkastad, hade hon tyckt. Hon hade
varit ensam med hela universum, Nu gick hon
stödd mot själva doktorn som ingenting högre
ville än hjälpa henne. Plågorna voro borta i
samma stund. Glömsk av sitt tillstånd koketterade
hon i detta nu för mannen vid sin sida. Hon lade
huvudet på sned, blixtrade med ögonen, skrattade
ett litet fnittrande skratt.
Hon skulle kokettera på sin dödsbädd, den där
kvinnan, tänkte doktor Stenberg road och alls icke
frånstött.
Sköterskan kom springande emot dem. Hon
hade varit inne i Frideborgs rum och funnit det
tomt.
— Ja, ja, syster måste se efter fru von Pahlen
ordentligt, skyndade doktorn hennes ursäkter i
förväg.
— Ä, gå inte ifrån mig, snälla doktorn, bad
Frideborg.
— Jag kommer strax, sade han leende.
Mot Frideborg måste man le. Han fann henne
rörande i hennes hjälplöshet.
29. — Vv. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
