Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Men sköterskan var förargad. Hon klädde åter
av Frideborg en del av kläderna och lät henne
lägga sig på schäslongen. Hastigt undersökte hon
henne,
— Barnet kommer strax, sade hon kort.
Då bley Frideborg virrig av förskräckelse. Hon
skrek högt. Hennes armar fäktade i luften. Oasen,
den gröna dungen, var försvunnen. Hon tyckte sig
sjunka i ett kokande helvete, och hon klängde sig
fast vid sköterskan som hon hatade,
— Gå inte, snyftade hon.
— Jag är strax här igen, sade sköterskan och
gick ut och kom tillbaka med en vagn som hon rul-
lade fram fill schäslongen, Mödosamt lyfte hon
Frideborg upp på den och skjutsade henne igenom
korridoren till en bred trappa. Här fick hon hjälp
av en annan sköterska, och tillsammans, med för-
enade krafter, halvt buro, halvt släpade de Frideborg
som ett stackars slaktoffer ner till operationssalen,
Här lades hon åter upp, nu på ett bord. Frideborg
låg med hopknipna ögon och hörde folk röra sig
och prata med viskande röster omkring henne. Hon
lyfte litet på ögonlocken och skymtade genom dar-
rande ögonhår doktor Stenberg som böjde sig ned
över henne.
— Du måste söva mig, sade hon då flämtande,
och plötsligt hörde hon sig själv säga du till alla.
Jag står inte ut,
— Strax, upprepade också han nu.
Alla sade de »strax», men efter detta ord tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
