Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
möda sömmat. Slutligen lade Frideborg den lille
mot sitt bröst. Sara knäppte händerna och såg be-
undrande på.
Det var tyst i rummet. Där hördes bara ljudet
av den nyföddes smackande där han förnöjd och
omedveten åt sin mor. Solen sken in och gjorde
väggarna ljusa. Frideborg log, en helt ny Fride-
borg, som för första gången passade till sitt namn,
tänkte Sara. Det var som om Fridens vita fågel
äntligen sänkt sig över Eka.
Agda och Angela öppnade plötsligt dörren och
stego in.
— Störa vi? sade de.
Men Frideborg bad dem komma närmare.
— Är han inte vacker? frågade hon,
Hon väntade inte på svar. Hon visste att detta
var det vackraste barnet i skapelsen. Säkert skulle
inte Angelas barn övertrumfa hennes.
Angela slog sig tungt ned på en stol. Hon tyckte
det var ett under hur Frideborg förändrat sig på
denna korta tid. Hon måste vara född till mor! Det
skulle väl ingen ha trott.
Sara såg missnöjt på dem. Helst ville hon vara
ensam med Frideborg och barnet. De andra hade
ingenting med detta att skaffa.
— Blir han då aldrig mätt? frågade Agda ny-
fiket.
— Aldrig! Aldrig! sade Frideborg.
Och hon började prata med den lille, jollrande
besynnerliga ord som ibland kommo gurglande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
