Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
— Ja för all del. Han skall heta Johan Jacob
efter sina morfäder, sade Frideborg. Jag menar
han skall heta Johan efter sin morfar, och så Jacob
efter en annan,
— Johan Jacob?
Sara stod där mitt i rummet och med ens såg
hon för sig Johan von Pahlens skrattande ansikte.
Nu var Johan alltså morfar. Hon tyckte den titeln
klingade bra mycket för gammal för honom. Kan-
ske var det väl att han inte levde. Han skulle varit
den yngsta av dem, En morfar med blommor i
håret, och han skulle ha förstört gossens maäge
med sina gotter. Sara märkte nog inte själv att
nu sedan barnet kommit till hade Johan von Pahlen
djupt sjunkit: från att ha varit Gud blev han bara
en oförståndig morfar, som man hellre kunde vara
utan.
Då skrek den nye Johan von Pahlen — lille ny-
födde Johan Jacob von Pahlen. Han öppnade ögo-
nen vitt och gallskrek. Både Sara och Frideborg
rusade fram till sängen. Sara ville lyfta upp bar-
net, men Frideborg hejdade henne förtörnad.
— Det är i alla fall min pojke, sade hon. Har
Sara kanske mjölk åt honom?
Då krympte Sara samman, och liten och försagd
måste hon låta Frideborg ta upp pojken.
Nu blev Frideborg beställsam, Hon satte sig
vid fönstret med gossen i knäet och började byta
på honom. Sara fick i nåder räcka fram de små
rena plaggen som den gamla själv med oändlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
