Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
han att han redan gått miste om den sköna Agda.
Inom henne, tätt vid hennes hjärta, rörde sig en
annans barn. Hennes kropp svällde, blev stor av
en annans säd. Hennes ögon blieckade förbi honom,
kanske spanande efter den väg i fjärran han talat
om. Men nu inbillade hon sig väl att hon ville
vara trogen den säd som den där andre sått inom
henne.
Då ryckte han henne till sig och kysste häftigt
hennes hals och mun. Hans händer trevade mot
knapparna på hennes blus. Ä, dessa blanka knappar
som fått hans ungdom att stråla! Sjön sorlade,
och ljudet trängde in i hans öron. Träden susade,
och det blev till ett starkt brus inom honom. När
han höjde ögonen, tyckte han sig se en väldig svart
fågel kretsa i rymden, Agda höll han i sina armar,
men hennes själ flög som fågeln där med ett sus
av starka vingslag långt bort ifrån honom.
Han släppte Agda så häftigt att de tumlade
ifrån varandra. I verkligheten var det blott ett
ringa avstånd mellan dem, men det korta avstån-
det hade redan blivit till ett hav som skilde dem
åt. Sven stod och såg på Agda en stund. Så vände
han tvärt på klacken och gick, Utanför ladan i
julas hade de också skilts åt, men med saknad och
sorg i sina hjärtan, Deras fotsteg hade frusit fast
i snön och länge efteråt blänkt där som vittnen
om deras möte och skilsmässa. Nu revo Svens
fötter upp den svarta myllan. Det var sista
gången märkena efter hans fotsteg skulle leda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
