Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
och ifrån Eka och Agda. Snart skulle det växa upp
fint grönt gräs och små blå blommor för att dölja
spåren efter hans vrede och missräkning.
Agda stod stilla. Hon höll handen för bröstet.
Ett par knappar hade slitits upp i hennes blus.
Då tyckte hon sig känna att ett litet hjärta klap-
pade tätt intill hennes eget, Ett litet barns hjärte-
strängar snuddade vid hennes och fick dem att
sakta darra. Hon tyckte att de sjöngo om vår och
om förnyelse.
Hennes blickar sökte bävande den vita lands-
vägen som ledde bort mot de blånande bergen i
fjärran. Var det sant som Sven sagt att hennes
längtan en gång skulle komma att driva henne till-
baka ut på landsvägen och att hon då glad skulle
vandra vidare mot andra trakter? Så hade Pepe
Sanchez, hennes morfar, gjort, löpt från kärleken,
tryggheten i en enda kvinnas famn, mot frestande
äventyr som kanske veko längre bort, men kanske
också kommo närmare, ju ivrigare han skyndade
efter dem,
Men Agda vände på huvudet och såg på Eka
som låg där så vackert i solskenet, Landsvägen
försvann, dess frestelse vek undan. De blå bergen
blevo lätta skuggor utan kropp. De betydde ingen-
ting för henne, Här skulle hon föda sitt barn.
Trädens sus skulle vagga det. Sjöns vågor skulle
sjunga för det. Parkens blommor skulle växa högt
av längtan efter att en barnhand skulle plocka dem.
Eka skulle fyllas av röster. Parken och huset skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
