Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
ANNNVI
Agda hade inte berättat om sitt möte i parken
för någon. Petra och Angela blevo förvånade, då
de sedan fingo höra av Betty att Sven varit på
Ekered och farit igen.
Nu rullade dagarna allt fortare. Äkrärna lågo
svarta. Snart skulle det börja plöjas. I träden
skreko fåglarna på ett oroligt och längtansfullt
sätt. Det kom ofta stritt regn som vattnade jorden.
Isen i sjön fanns inte längre kvar. Om nätterna
kom vårstormen rusande och tycktes vilja skaka
ned stjärnorna från himlavalvet. Smög man sig
till fönstren, såg man jorden skälva och darra och
de flygande molnen nästan snudda vid den. Då
kände man sig gunga hän på ett hav, Eka gård
blev ett skepp, på vilket parkens träd höjde stolta
master och himlen spände ut en mattblå segelduk.
Och de fyra kvinnorna seglade då bort på sitt
skepp, ensamma med sin kärlek och sin kärleks eller
sin åtrås avel i en värld av sterilt hat.
Så kunde Angela drömma och plötsligt spritta
upp, därför att barnet rörde sig så häftigt inom
henne. Då blev hon ängslig och kvävde sina
suckar i kudden för att inte Petra skulle väckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
