Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Men Petra låg ofta vaken dessa stormnätter. Ge-
nom vinden var det som om hon hört någon, hört
några ropa på sig. Hon hörde rop från Thomas
Meller, rop från Tage Ehrencreutz, men starkast
ropade Tord på henne, Det fanns inte fängelse-
murar nog tjocka att kunna kväva hans stämma.
Fan hade blivit fråndömd sin frihet och sänd för
att undersökas till sitt sinnestillstånd på ett hospi-
tal, men hans tankar kunde ingen sträng domare
och inga myndiga hospitalsläkare binda. Nu sänkte
de sig över Eka. Nu voro de hos Petra. Nu slöto
sig hans armar åter omkring henne. Hade hon
till sist börjat älska honom nu, när hon inte längre
kunde nå honom? Skulle deras stormande famntag
bära frukt? Vid denna tanke log Petra förvirrad.
Sällan blevo väl kvinnor befruktade av en man
första gången de mottogo honom. Av kärlekens
famntag upplösas ju de flesta i intet. Men o, om
hennes blod ville samla sig och svälla till en röd
frukt som hade livet i sig! Då hade hon inte levat
förgäves. Eka borde myllra av barn för att ta
bort skammen att en kvinna en gång bott där och
icke velat erkänna sin avkomma.
Med armarna under huvudet vilade Petra i sin
bädd och var åter i Tords famn. På nytt genom-
levde hon de sälla minuter, då hon tyckte sig smälta
helt samman med honom. Hur var det möjligt att
man så kunde förenas med en annan människa, och
därtill någon så helt och hållet olik en själv som ett
hankön, att man blev ett med denne? Petra skulle lät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
