Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Agda och Angela gingo med långsamma steg
därute i solskenet. Med ens fingo de se en gestalt
komma skyndande om hörnet och rätt emot dem.
Det var ortens barnmorska. Hon hade samma stora
vida kappa, som liknade en kåpa, och samma lilla
löjliga hattskrålla tillbakaskjuten på det halmgula
håret, som Angela mindes från den natten för ett
par år sedan, då de mötts hos den unga bond-
flickan.
Hon neg muntert och plirade mot solen. De tre
gula betarna i hennes mun stucko fram som ville
de hugga tag i något.
— Jag kände på mig att just idag skulle det bli
av, försäkrade hon som om hon vore en profetissa,
men hon talade inte om att hon i alla fall haft
ärende till handelsboden och på vägen därifrån
tittat in på Eka.
Då Angela nu berättade hur det stod till, slog
hon förtjust ihop händerna.
— Det är så dags nu då, sade hon.
Precis samma ord hade hon yttrat när hon på
natten stigit in i den låga stugan. Angela tänkte
med en liten rysning på bondflickans skrik som
hon ej kunnat glömma.
— Vi måste värma vatten, sade barnmorskan
och steg med beskäftig min in i köket,
— Det är för tidigt att värma vatten, sade
Angela drömmande till Agda.
Hon mindes väl hur gumman fyllt alla grytor
med vatten vid det föregående tillfället. Nu skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
