Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli ont om folk. Med dem talade också fältmarskalken
och hans förträffliga adjutant, Rechberg, som rörde
sig med en avundsvärt vacker franska.
I en grupp av vapenlösa fransmän befann sig
även en kapten. Han hade fått en kula genom låret,
haltade starkt och stödde sig på två soldater. Hans
utseende var nobelt och öppet och man såg att han
var en fullkomlig gentleman. Då hans lilla skara
skulle förhöras, blev en stol framsatt åt honom, ty
han var blek och såg medtagen ut.
»Plågas ni mycket av ert sår, herr kapten?»
frågade en tysk officer.
»Nej, inte alls, det är en ren obetydlighet,»
svarade han.
»Har ni lidit stora förluster under striden?»
»Icke synnerligen; vi fylla alla luckor.»
»Ni ser trött och medtagen ut, ni har säkert
slitit ont på sista tiden?»
»Nej, ingalunda; på mig har det inte gått någon
nöd.»
»Det gör er ont att vara bland fångarna?»
»Ja,» svarade han tungt och bestämt och utan att
lyfta huvudet.
Han hörde icke till dem, som demoraliseras av
tillfångatagandet, och han skulle säkert förbliva lika
stolt under hela fångenskapen. Förhöret var slut,
han reste sig, gjorde honnör och försvann vid en
krök av vägen med sin blåröda skara.
Timmarna gå. En hygglig själ bjuder på
kommissbröd, skinka och rödvin. Min ranson var så
rundligt tilltagen, att det icke var något
barmhärtighetsverk att lämna hälften åt en fransk soldat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
