Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
stridslinjen. Det hade ibland hänt att samlingen på
landsvägen blivit för stor. En officer hade då ropat
att så många som möjligt skulle ställa sig i skuggan
av träden för att icke draga den franska elden över
oss och därmed störa ledningen. En bil som kommit
farande från byn, hade fått anvisning att stryka utför
backen, ryttare att sitta av och en avdelning hjul-
ryttare att sprida sig, allt för att icke genom bildande
av en svart klunga väcka misstankar om ledningens
plats.
General von Mudra behöll alltjämt sin post och
den gamle von Haeseler tycktes besluten att avvakta
det ögonblick då de brinnande byarna färgade natt-
himlen glödande röd. Kvarten över sex tog jag farväl
av dem. Då major Matthiasz ännu var upptagen,
gjorde jag upp sällskap med kapten Suhlmann som
hade samma väg.
Trettio kilometer och stor, rak chaussée — det
borde kunna gå i en handvändning. Vi togo också
genast fart, men hade icke kommit långt förrän bilen
hejdades. Det var fyra sårade soldater, som skulle till
Stenay och bådo om plats. En av dem var svårt
skadad och mycket medtagen. Han stuvades in så
bekvämt som möjligt. Så mötte vi en rad av rykande
kokvagnar med segrarens pris, hans middag, och
sedan alltjämt långa ammunitionskolonner. Det gick
blott ett stycke i taget. Trängkuskarna, som miss-
tänkte att det kunde dröja med middagen, åto sin
limpa och vände sig om för att uppmärksamt titta på
våra sårade och deras vita och blodiga förband.
Längre bakåt är trängseln än större. Det är nya
floder av människor och fordon, det är nya kavalleri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
