Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Dun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldat, jag vill minnas vid 113. infanteriregementet,[1]
av aristokratiskt, melankoliskt utseende, då
kommandoordet ljöd, att matlaget, som bespisats, skulle föras
till sina kvarter och nästa lag föras fram. På min
begäran fick min modell dock stanna kvar. Han var
banktjänsteman från Blois och hans väsen var
högeligen sympatiskt och älskvärt. Kanske han en gång
skall minnas vår séance i Dun; jag skall icke glömma
honom.
Medan jag ritade soldaterna från Paris hade jag
en tät åskådarskara omkring mig, och jag slungade
ut bland dem följande närgångna fråga:
»Varför slåss ni egentligen?»
»Vi ha absolut ingenting att slåss för,» svarade
en trotsig sälle, som på det livligaste sekunderades
av en annan mitt emot.
»Ni ha väl fosterlandet att slåss för ändå?» fort-
satte jag.
»Vi ha intet fosterland,» svarade de två
missnöjda.
Jag frågade en förståndig karl, som stod bakom
mig, vad det där var för ena figurer och fick till
svar: »De äro illa kända anarkister.»
Man kan vara tämligen säker på att de aldrig
vågat att svara så på andra sidan eldlinjerna. Och
hade de gjort det, så hade de blivit sönderslitna av
sina kamrater, vilka, även om de icke visste hur och
varför kriget utbrutit just nu, dock förstodo att det
gällde Frankrikes framtid, ja kanske dess existens som
en första rangens stormakt. Däremot voro alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
