Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Argonnerskogen kunde mina reskamrater emellertid
icke avgöra. Avståndet är några och sextio kilo-
meter.
Ibland kilar tåget i väg med vanlig fart, men
ångrar sig snart och kör långsamt som om den last
av dödar, det i form av tunga projektiler för, icke
tålde vid skakningen. Järnvägsbanken är nu hög och
på en välvd stenbro gå vi över en landsväg. Därnere
står en soldat, ensam med sitt gevär, och tittar upp
på oss.
Se där en by, sönderskjuten, uppbränd och nu
bestående av idel nakna murar som lysa fram mellan
träden. Ett stycke av en allé är nedhuggen. Så
också träden i ett skogsbryn nära banan. Först trodde
jag att det skett för att underlätta bevakningen och
förebygga attentat. Men längre fram voro de fällda
träden uppstaplade i travar och ett godståg vid ett
sidospår, lastat med tillyxade stammar, förrådde att
timret skulle användas till syllar.
»Langsam fahren!» står det på stora skyltar, där
den raka linjen övergår i skarpa kurvor och där de
tyska lokomotivförarna ännu icke hunnit att bliva
hemmastadda. Trafiken är icke synnerligen livlig och
man möter icke många tåg på denna bana, som dock
är dubbelspårig.
Lavaux, Cousteumont, Hamipre äro tämligen små
stationer. Soldater av bevakningen sitta i godan ro på
perrongerna, röka cigarr och läsa de färskaste tid-
ningar de kunnat komma över. Longlier och Neuf-
chateau äro större stationer där några förstörda hus
synas från kupéfönstret. Det är minnen från stri-
derna en månad förut, då hertig Albrechts av Wiirt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
