Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sårade, som inom kort skulle förlora medvetandet
och sedan bäras ut till den stora massgraven på
stadens kyrkogård.
Mina reskamrater berättade ett och annat i den
vägen. Men allt går så fort och bilen skramlar så
högljutt och man glömmer bort det mesta, när nya
intryck storma an. En episod kommer jag dock ihåg.
Den ene av mina nya vänner hade efter någon strid
kommit fram till en fransk soldat, som låg på marken,
med ett otäckt sår i underlivet. Han hade stannat för
att se om han kunde hjälpa den sårade, innan
ambulansen hunne fram. Fransmannen hade gråtit bittert
och ur sin bröstficka tagit fram sin trolovades
porträtt, som han visat den tyska officeren. Sedan hade
han själv oavvänt betraktat det ett par minuter, tills
det gled ur hans domnande hand och han sjönk
tillbaka och dog. Även fransmännen kunna dö, och det
finnes inga ord för deras tapperhet och deras
hjältemodiga dödsförakt.
I tre veckor hade Müller och Fuchs delat ljuvt
och lett i sina befästade artilleriställningar. Till en
början sleto de ont i regn och blöta, men sedan de
och deras manskap hunnit att ordentligt gräva ned
sig som mullvadar i jorden, hade det icke gått någon
nöd på dem — isynnerhet sedan de hittat några lätta
kaminer i närbelägna byar och satt in dem i hålorna.
De blevo snart så vana vid granatelden, att de sovo
som stockar, även när det dånade på alla håll och
krevaderna kommo marken att darra omkring dem
— nota bene, om de tillhörde den avlösning som skulle
sova!
Söndagen den 4 oktober, samma dag som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
