Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
det var rätt så trevligt att få sällskap ett stycke
på väg.
Tiden är inne, tåget avgår med militärisk punkt-
lighet, sedan vi tagit ett hjärtligt farväl av den pigge
major von Plato. Vi slå oss ned i doktor Fröhlichs
kupé, som nästan liknar ett litet arbetsrum. Ena
väggen upptages av en soffa, den andra av ett par
stolar och ett skrivbord, prytt med blommor i tomma
patronhylsor och friska ännu från doktorns hemort.
Om hemmet påminna också porträtt av maka och
barn samt av en son och en måg som kämpade i
Reims. Här ligger också en stor dagbok, i vilken dok-
torn antecknar förloppet av sina människovänliga fär-
der och inför de iakttagelser och rön, han gör under
sin praktik, jämte åtskilliga förslag till förbättringar
i sanitetsväsendet i fält, som kunna komma till nytta
under framtida — eventuella krig.
Vi susa förbi en sprängd landsvägsbro och en
järnvägsbro, som gått samma väg. Och vi betrakta
en flygare som i eleganta kretsar stiger över jorden
med vingarna färgade skära av aftonrodnaden. Här
står ett trupptåg igen — det tar då aldrig slut på
soldater. Vart man beger sig och vid vilken tid på
dygnet det vara må, så vimlar det dock av soldater
som i en jättelik myrstack. Skymningen faller sakta
över oss och åter förlorar jag det vackra landskap
vi äro på väg att genomfara.
Nu är det mörkt. Vi sitta stilla och prata medan
tåget och timmarna gå. Timmarna äro korta i doktor
Fröhlichs sällskap, men tåget är oändligt långt, det
räknar 42 vagnar. I Carignan, där man svänger av
uppåt belgiska gränsen och där terrängen börjar stiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
