- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
510

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alltjämt Antwerpen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ännu dröjde en sista skymt av dagen kvar då
vi foro till det storartade Hopital Militaire, där jag
en sista gång ville besöka syster Martha. Hon var
ensam tyska bland idel belgiska systrar. Läkarkåren
består dels av tyska marinläkare, dels av belgier.
Överstabsläkaren, som jag träffat i Kobe, hade i juli
varit i Stockholm strax före krigsutbrottet. Sjukhuset
hade sju hundra bäddar, de flesta nu upptagna av
belgiska soldater, ett fåtal tyskar och sjutton
engelsmän. Jag talade med sex av de senare i en av
paviljongerna. När jag frågade vad de tänkte om kriget,
svarade de alla: »Sir, vi ha fått våra order, vi ha intet
annat att göra än att lyda dem och göra vår plikt.»
En av dem tillade: »Vi kunde väl icke overksamma
åse, hur tyskarna lade under sig världshandeln,
förmodar jag.» En annan tyckte det var nonsens att
människor gå ut och slå ihjäl varandra, och han ut-
göt sig över »this horrible, this terrible war». Alla
längtade hem och frågade, om vi trodde, att de skulle
hinna hem till jul. Jag kunde icke lugna dem
därvidlag. »Om våra anhöriga åtminstone visste att vi
leva,» sade de. Lugna och värdiga voro de alla
och kände stor tacksamhet för den vänliga och
omsorgsfulla vård de rönte. Synd om dem är det, där de
ligga och räkna de långsamma stunderna. Man hyser
dock större medlidande för belgierna, som blivit
lämnade i sticket av sina stora frestare och »beskyddare»,
och som förlorat sitt land och sin självständighet.
— Det är nog bäst att stå på egna ben och att följa
scouternas motto: Alltid redo!

Rubens hus, vid den gata, som bär hans namn,
foro vi blott förbi. Det har brunnit några gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free