Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostende beskjutes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
stuva mina dagböcker, skisser och fotografier i en
lätt åtkomlig väska.
Ännu en gång kastade jag en blick på de djärva
torpedbåtarna. Nedanför min balkong hörde jag en
officer med stentorsstämma befalla att gatan skulle
rensas, icke en man fick visa sig framför den långa
husraden, blott vakten framför Littoral fick gå på
sin post, tills även han, en minut senare, togs in i
»Deckung».
Mina vänner hade försvunnit. Jag tittade in i
deras rum, de voro tomma. Då tog jag min kikare och
skyndade nedför trapporna. Bess hade varnat sina
kamrater för att stå kvar på balkongerna, och han
hade trott att jag redan var nere.
I hotellets eleganta, mattbelagda vestibul, där
soffor, bord och stolar bilda små grupper mellan jätte-
lika krukväxter, gingo officerare med skyndsamma
steg, och man märkte lätteligen att något utomordent-
ligt förestod. »Ämnar man skjuta?» frågade jag Bess.
»Ja, es wird geschossen,» svarade han med stoiskt
lugn. Genom vestibulens glasdörrar kunde man se,
vad som tilldrog sig i mynningen av Rue du Cerf. Där
kommenderade amiral von Schröder, där syntes
Kapitain zur See Tägert, och där framrullade med
feberaktig hast manskap ur matrosbrigaden de tvenne
6 cm:s skeppskanonerna och deras ammunitions-
vagnar, som vi nyss sett vid teatern — något annat
artilleri fanns för tillfället icke till hands inom staden.
Gatan hade rensats från civila och ingen annan militär
än ledningen och det lilla batteriets servis fick där
hålla till. Jag kunde därför icke gå ut, men jag
hann i alla fall att se med vilken flygande fart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
