Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ännu ett par dagar vid Kanalens kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
icke utsätta sig för obehagliga saker, inkastade över
land från de engelska torpedbåtarna. Även kanonerna
med sina gråa sköldskydd stå så att de äro föga
synliga utifrån; blott en liten embrasyr är gjord i
dynvallen.
Officerare och manskap ha grävt sig under-
jordiska boningar, somliga täckta med bräder, som-
liga, i brist på bättre, med stänger och ris. Det såg
riktigt trevligt ut därinne. Man låg mjukt i dyn-
sanden — även om denna nu på hösten var något
fuktig.
I dynkammen fanns en nisch med brädgolv, där
en utomordentligt kraftig batterikikare var uppställd
på sitt stativ, naturligtvis så, att endast objektiven
voro synliga över krönet. Genom denna kikare rann-
sakade vi det töckenhöljda havet och den sandgula,
solbelysta kusten.
Vi hade slagit oss ned på förbindelsegravens
kant, där vi sutto som i en mycket trång spårvagn,
då en officer uppe vid batteriet ropade: »Deckung,
Flieger!» Rakt över oss kom ett aeroplan svävande
på mycket betydande höjd. »En engelsk dubbel-
däckare,» ropade någon. »Nej, jag tror mig se järn-
korset under vingarna,» svarade en annan. Men en,
som låg på rygg med kikaren orubbligt riktad mot
flygfät, sade lugnt: »jag ser den röda engelska vim-
peln». Då kommenderades absolut stillhet. Var och
en måste stanna där han befann sig och fick icke
förändra ställning. Eljest kunde flygaren observera
någon rörelse och kasta ned bomber på kanonerna.
Stundom försvann han i vita skyar, denne gynnare,
som följde kusten för att se vad tyskarna hade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
