Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen den 1 november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
alla färger över de vita kolonnerna. Man förvånas
över att en stad på föga mer än tre tusen invånare
behöver en kyrka, som rymmer fyra tusen personer,
men till de stora festerna drager detta gudshus folket
till sig från hela den omgivande nejden.
Alla bänkar äro överfyllda, i alla gångar stå
soldater tätt sammanpackade med hjälmarna hängande
på armen. Där äro de katolska systrarna med sina
svarta dräkter, vita huvudbonader och Röda korsets
bindlar. Såväl officerare som manskap äro obeväp-
nade. Man hör inga sablar skramla. Ingen kommen-
deras till gudstjänsten. Det står soldaterna fritt att
använda högmässotimmen hur de vilja. Och ändå
är kyrkan full till sista plats. Dessa härdade krigare
känna ett behov att möta Gud och höra hans ord,
innan de gå mot döden.
En fältgudstjänst under bar himmel är på sätt
och vis mera gripande. Men jag kan dock icke tänka
mig något vackrare än denna högmässa i Bapaumes
stadskyrka. Måhända hade man föredragit att fira
de dödas dag under de höga valven för att icke
störas av flygare. Kriget är obönhörligt och drar
sig icke för att döda människors barn, medan de
förrätta sin andakt. En fältpräst berättade för mig,
att då han söndagen den 18 oktober predikade i en
backsluttning utanför Douchy, nedsläppte en fientlig
flygare ett par bomber, avsedda att på ett förskräckligt
sätt avbryta gudstjänsten. De kreverade i de lyss-
nande truppernas närhet. Ingen rörde sig, och prästen
fortsatte lugnt att tala.
Det är en sällsam tjusning i att låta sina blickar
från den upphöjda platsen i koret fara ut över lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
