Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen den 1 november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
smärta. Trösta mödrarna, skänk tröst åt barnen. För-
barma Dig över bröder, systrar och brudar, som sörja
över de älskade döda, Du, som lever och regerar
från evighet till evighet. Amen.»
Musikkåren spelar en hymn, vars praktfullt fest-
liga toner eka i kyrkan. En kvartett uppstämmer »Ave
verum corpus natum» och slutligen sjunger försam-
lingen psalmen:
Grosser Gott, wir loben Dich!
Herr, wir preisen Deine Starke!
Vor Dich neigt die Erde sich
Und bewundert Deine Werke.
Wie Du warst vor aller Zeit,
So bleibst Du in Ewigkeit.
Högmässan var till ända, och soldaterna tågade ut
förbi den lilla jungfrun, som tack vare Schillers här-
liga romantiska tragedi icke var någon främling för
dem. Visst kunde ljusen få brinna framför henne, hon
hade ju besegrat engelsmännen. Hon, den franska
jungfrun, stod ju för de stolta ord den tyske skalden
lagt på hennes läppar, då hon, fånge hos engels-
männen, utropade till den grymma och högfärdiga
drottning Isabeau:
Frankreich wird nimmer Englands Fesseln trägen.
Nie, nie wird das geschehen! Eher wird es
Ein weites Grab fur eure Heere sein.
Gefallen sind euch eure Besten, denkt
Auf eine sichre Ruckkehr; euer Ruhm
Ist doch verloren, eure Macht ist hin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
