Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska fångar från Ypres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
laglösa drömmar om erövringar, så frågas: vad var
då boerkriget? Kanske ett utslag av samma humana
omtanke för de små staterna, som nu kommit Eng-
land att bryta sina lansar tili förmån för Belgiens
självständighet ?
Det vore bortkastad möda att nu, när det är för
sent, söka utgrunda, hur det stora kriget hade ut-
vecklat sig om England förblivit stilla. Men så mycket
är säkert, att Belgien då icke förlorat sin självständig-
het längre än till fredsslutet. Kriget hade då icke
heller vuxit till ett världskrig såsom nu - den största
och mest tragiska katastrof, som någonsin hemsökt
människosläktet. Ingen nation har burit ett större och
mera världsfamnande ansvar än England.
Inför detta skådespel och i allmänhet inför det
läge, i vilket Storbritannien för närvarande befinner
sig, känner sig varje uppriktig vän av England genom-
isas av en rysning, då han läser och åter läser Kip-
lings bön till sextioårsjubileet 1897. Hela den brittiska
världen jublade då över de gångna åren och över
det oerhörda rikets makt och ära. Kipling ensam stod
som nationens samvete och ropade med en stämma,
som skall eka så länge en britt finnes kvar på jorden:
God of our fathers, knovvn of old,
Lord of our far-flung battle-line,
Beneath whose awful Hand we hold
Dominion over palm and pine—
Lord God of Hosts, be with us yet,
Lest we forget—lest we forget!
The tumult and the shouting dies;
The captains and the kings depart:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
