Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl, Bapaume!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och måste bevakas, för att han icke skulle ströva
omkring bland bäddarna. Ett par hade fått ett ben
amputerat och voro nu utom fara. Fransmännen talade
väl om de tyska systrarna och läkarna och sade, att de
icke kunnat bemötas vänligare i eget land. En soldat
klagade över att han ej var hos sin familj, men
tilllade: »nous sommes très-bien ici; nos blessures sont
très-bien soignées». Även i de tyska salarna gjorde
vi en hastig rond och talade med de sårade
kämparna; de voro alla, som vanligt, vid ljust och glatt
lynne och hoppades att snart bli botade, så att de
kunde återvända till striden.
På hemvägen berättade pastor Münch en liten
episod, som är rätt belysande. Jag har förut nämnt,
att det inom hela tyska armén är strängeligen
förbjudet att tillägna sig något, vad det vara må, i hus
och kyrkor i de ockuperade områdena, och att brott
mot detta påbud strängeligen bestraffas. Nu hade en
herre, som tjänade i armén, i en bykyrka här i
trakten bland dess parament funnit en broderad duk,
vilken han ämnade föra med sig hem som krigsbyte.
Då hans tilltag kom till vederbörandes kännedom,
avskedades han och hemskickades. Hade icke
förmildrande omständigheter funnits, så hade han
drabbats av ett ändå strängare straff. Att medtaga
»krigsminnen» betraktas inom tyska armén som simpel stöld.
Att avskedas för ett dylikt brott är en skam och en
vanära under en tid, då ingen kan tänka sig en större
lycka än att få tjäna fosterlandet i fält.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
