- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
756

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl, Bapaume!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skjutna byn Noérs. På ett ställe steg vägen sakta
till en svag krök. Vi susade fram med ursinnig fart.
Just på krönet mötte vi en annan bil, som hade lika
bråttom som vi. Det hängde på ett hår, att vi kört
ihop med en sammanlagd fart av bortåt tjugu mil i
timmen. Inte ett papper hade fått rum mellan båda
åkdonen, och vi hade hertigens säkra lugn att tacka
för att vi kommo levande från affären.
Nu köra vi in i det gamla bekanta Longuyon och
följa en lång rak gata, som blivit mindre ramponerad
än andra delar av denna stad. Vid en husmur stå
några arbetare, som slutat dagens verk, och vid
sidan av dem leka några små barn. Mitt emot, vid
gatans vänstra sida, stod en liten lockig parvel om
tre eller fyra år i blå kolt och tittade på de andra
barnen. Vi kommo åkande i full fart och hade kanske
tjugu meter kvar till platsen, då den lille pilten tog sig
orådet före att springa tvärs över gatan. Jag kände
hur jag stelnade, och hur jag blev alldeles vit. Jag
lutade mig ut för att försöka få tag i hans huvud och
kasta honom baklänges från bilen. Hade det icke
lidit nog, detta folk! Skulle vi nu också komma och
köra ihjäl deras barn, deras framtids hopp, sedan
kriget härjat deras bygder! Det hade varit mitt fel;
varför hade jag beslutat att resa just till Metz,
genom detta land, där befolkningens antal sjunker
från år till år även under fredliga tider, och där
vartenda barn är så dyrbart. Jag såg honom fram-
för mig. Han hade den ställning, som är så karak-
täristisk för springande småbarn, svagt framåtlutad,
med nedböjt huvud, krökta och uppåtlyftade armar,
händerna kupiga, i jämnhöjd med öronen och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free