Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl, Bapaume!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
Och denna bekantskap, som i och för sig var så
angenäm, hade för mig också den påföljden, att jag
alldeles icke kunde motstå förslaget att åka med
baron Tauchnitz följande morgon till Blamont, där
en strid sades skola äga rum och en fransk ställning
stormas.
Klockan var nära tre på morgonen, då hertigen
och jag voro tillbaka i vårt betänkliga hotell. Jag
skulle hämta Tauchnitz och de officerare, han hade
i uppdrag att köra, klockan halv sju. Hertigen där-
emot skulle vid niotiden återvända till Bapaume. Vi
skulle därför icke träffas mer. Jag sade honom alltså
farväl och ett tack, så hjärtligt som jag med ord
kunde uttrycka det. Ty han hade icke allenast skänkt
mig sin tid, sin gästfrihet och sin vänskap, han hade
också givit mig tillfälle att se märkvärdiga punkter
av eldlinjerna och att samla djupa, mäktiga intryck
från detta stora, världsfamnande krig. Men det bästa
minnet från den innehållsrika veckan var ändå han
sjalv, ty han är en präktig och en ädel man, en man,
vars blick icke skymmes av bördens och ryktbar-
hetens glans, utan ändå alltid förblir anspråkslös för
människor och ödmjuk för Gud. Vi skulle träffas igen,
det hade vi klart för oss. Då skulle vi gå igenom våra
minnen och icke glömma granatkartescherna vid
Quesnoy, som susade över våra huvuden utan att
krevera och för alltid skilja oss åt.
Och så till sist, ett kraftigt handslag och Auf
Wiedersehen!
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
