Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 13. I den dödas ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalkarlsklockan lyste grant, blå, med röda rosor. Snygga trasmattor randade det inunder dem hvitskurade golfvet. Och innanför de blanka fönsterrutorna, med hemväfda luftiga kappgardiner för, syntes blommor, myrten, balsamin, lejongap och tårblomma. Så det var ett stortrefligt rum, som inte skämdes af de tre spinnrockarna med lin på hufvudet och garn på rullarna, hvilka voro undansatta för kvällen.
»Gå fram och tacka (hälsa) far, Anna-Lisa», sade hustrun och sköt flickan emot husbonden med ett meningsfullt, sorgset leende.
Anna-Lisa rodnade djupt när hon ensam gick fram. Hon såg så mild och rar ut i denna stund, så treflig, snygg och kammad, fast hennes kläder voro usla och slitna.
Husbonden såg upp förundrad.
»Hvad i fridens dar hetter du, stinta?»
»Anna-Lisa». Hon såg försagd och ängsligt bort till syskonen.
Husbonden tog, liksom förvirrad, om hufvudet med händerna, som hustrun gjort nyss. »Herre gulla, Brita Dea, hon liknar ju akurat Anna-Lisa våran innan sjukdomen börja på te ta na.
»De kom för mej å, när hon stog framför mej i jåns, att Anna-Lisa våran gick undan för den här skulle komma iställe».
Hustrun såg fast och allvarligt på mannen. Hon tog Anna-Lisa vid handen – lade sedan sakta, liksom smekande, sin arm om flickans hals i det hon åter förde henne fram till syskonkretsen vid spisen.
När karlarna, efter att ha tackat Gud för maten, stego opp från bordet, dukade hon fram där för barnen mjölk och gröt och, hvad som icke ofta kom dem till del, smörgås på det fina, på den tiden högt skattade rågbrödet.
Sen gick hon snabbt och tyst ifrån dem. Barnen förstodo att det var för att se till den sjuke gossen.
De sutto kring bordet oroliga och betänksamma. Talet om att Anna-Lisa kanske skulle bli stannande, ängslade dem.
Hustrun kom ut igen ifrån lill’kammarn innanför köket där den sjuke låg. Hon gick hastigt genom köket och tog vägen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
