Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONDE KAPITLET.
ELD.
»De va farligt hvad du vari länge borta», sade
Maglena, när Ante springande kom fram till kälken
på hvilken hon och Månke klämt sig in bredvid
Gullspira.
»De kändes ledt te gå ifrån farfar. Men jag fick de
här af ’en.» Antes ögon lyste när han visade syskonen
silfverrofvan, som pickade och gick ordentligt, och när
han kunde breda fällen öfver geten.
Det blef en glädje, en undran bland barnen, ett tal
om huru bra de voro, gammelfolket där, och huru styggt
det var med barnen i gården, som gjorde dem allt ondt
de kunde hitta på.
De pratade flämtande. Det bar uppför, mot höjden,
och vägen, som där skogskörare farit fram med stöttingarna
var knölig och ojämn.
»Vi få skynda oss de mästa vi orka», sade Ante. »Dom
kan snart vara efter oss.»
»De har kommit en ridande karl från bröllopsgår’n»,
upplyste Maglena. »Må tro, han far nog efter fjärdingsman.
– Flere stycken af dom, som hade blodfärgsskjorta
ha’ gett sig därifrån också, å sprungit hvar till
sitt håll.»
»Drängen kan vara hemma han å nu, när som helst»,
sade Ante.
Han spände de spikbeslagna becksömsskorna i isknottret
och drog allt hvad han orkade.
Det hade blifvit duktigt kallt under natten, efter
föregående dags tö.
Skaren låg som ett isfält åt alla håll på ömse sidor
om vägen. De fingo kälken upp ifrån den tröttsamma
ojämna skogskörarvägen. Och nu bar det af, öfver
blånande skarsnö. In öfver ängsflak och mark, där snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
