Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
I EGEN GRÖN STUGA.
Ante fick snart en brasa till stånd och det så godt
som midt på stuggolfvet.
Den släcktes ej fast den smälta snön sipprade ner
från granbarrstam och snövåta grenar.
Matsäcken förslog ännu. Men se’n man ätit var det
ju kväll och åter liggdags.
»Int kan vi lägga oss nu igen, så bra som vi ha de»,
tyckte Maglena. »Förresten så vet vi int om de är midt
i natta eller lid emot moron.»
Hon gick beskäftigt och ordnade om i kunten.
»Vet vi int?! Jag har väl klocka, som säg hva tid
de’ är!»
»De är nog morgon snart, det känne jag på mej, för
jag har just som en sån’ håg att sätta mej till att arbeta
med nån’ting. Underligt de månen int hunni längre.
Han satt bara några alnar ifrån storfjället, såg jag, när
jag nyss var ute. Om han int håll på te gå ner kanske,
iställe.»
»Har du nån’sin sett månen gå ner i österled! Men –
men. – Vet hvad är de åt klockan! Hon går, men är
då alldeles bort i tok.»
Ante lyssnade på klockan, skakade på den, som han
sett stort folk göra.
»Hur långt bort i tok är hon?»
»Hon står på åtta. Åtta på moran kan de int vara
när de är mörkt och månen är oppe.»
»Ja, då måtte de vara åtta på kvällen.» Ante började
skratta.
»Jag tror skogsrå har trolla bort syn för oss.»
»Och förstånde me», skrattade Maglena, »för annars
skulle väl alla märken ha tydt ut för oss me en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
