Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan qvällsvarden blifvit nästan under tystnad
intagen, .återgick fru Catharina till sitt rum, dit
hennes döttrar följde henne. ..Och nn, mina barn,
godnatt! Den dag, som i morgon randas, är kanske en
pröfningens dag.“
De unga flickorna kysste sin mors hand, den hon
välsignande lade på deras hufvuden, och bortgingo
begge, Margaretha för att bege sig till hvila i gula
kammaren, rummet invid fru Catharinas eget, der hon
brukade sofva för att vara till hands, ifall hennes moder
ville kalla henne om natten, och Cecilia till sitt eget rum.
Den vigtigare faran hade för ögonblicket utträngt
tanken på spindeln, och Cecilia, efter att ännu en
stund hafva vändt sina tankar till Gud i bön om
beskydd för sig och de sina, sökte nu sömnen, den
hennes unga ögon ännu ej hade åkallat förgäfves. Nu,
nu likväl inställde den sig icke. Så snart hon tillslöt
ögonen, tyckte hon sig än höra skott på afslånd, än
kände hon huru spindeln med sina långa ben kröp
omkring på hennes ansigte, än såg hon ett skäggigt
kosackansigte grina emot sig, och med fasa slog hon
alltid upp sina ögon vidöppna, för att förjaga
skräckbilderna. Slutligen uppsteg hon, kastade något kläder
på sig, satte sig vid fönstret, torkande imman af de,
efter tidens sed, qvarters stora rutorna, och bjöd till
att se ut i natten. Allt var tyst och mörkt. Endast
ifrån trädgårdsmästarns byggning lyste ett ensamt ljus.
Nu släcktes äfven det, och bort om samma byggnad
mot skogen tyckte hon sig märka skymten af något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
