Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, troendes mig vara en fager jungfru, så drog jag mig
småningom allt närmare till Fieanlen, liksom jag hade
han följde efter mig och räckte ut handen för att taga
mig fast, bockade jag mig neder liksom för att and-
vika honom, men grep honom härvid om benen i det
jag ropade: „Major, hjelp mig af med kurtisören!“ Och
så nappade vi båda honom oförseendes, och vroko
honom i ett tag öfver ledstången i floden, och tagandes
så till fotterna Inpo vi allt hvad löpas kunde, och
kommo sä ock ur denna farligheten. Hanno vi ock
slutligen hem igen. Och foro vi så till Sverige, ägandes
ingen ro hemma, sedan nu ryssen öfver hela landet
grasserade, och ville Majoren återfå sin gamla tjenst,
men var den bortgifveu, och sade Hans Majestät vår
allernädigste konung och herre då, att det väl kunde
gå an att två majorer vid ett regemente engagera, och
blef det så ock för denna dugliga Fieantens skull.
Påföljande våren träffade jag Löfvingen. „Nå,
Magnus/4 sade han, „jag far hem till Finland för att speja
på hvad ryss arne förehafva, vill du ej komma med?44
„Ja./4 svarade jag, „mycket lär man väl ej kunna
uträtta, då landet är helt och hållet i fiendens våld,
men jag vill dock vara med.44
Följde jag så med Löfvingen, som kände alla
vägar och stigar, så att, sen vi cngång kommit öfver
sjön, förde han oss nog fram. Var dock nu folket
öf-verallt så försagdt vordet för att herbergera någon svensk
spejare, sedan ryssen så stränga förbud härom utgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
