Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var lifvet. Men det skall ännn icke dö! Se, han
föll, de fyra föllo, de fingo ej falla för eget lands
försvar. Jag sitter, en förvillad fremling fran mina
faders jord, ett nådehjon hos fremmande, men dock
vill jag sjunga en lofsång, ty ännu skall Finlands
folk lefva.44 Och nu började hon sjunga:
„O du, ukko, gud i höjden,
Du som är mitt enda bistandmen
afbry-tande sig hastigt sade hon: „Herre, du allsmäktige Gud,
bevara mitt förstånd. Se huru dessa gamla, kära
sanger komma för mig, och presterna säga ju dock att
de äro hedniska. Jag blir på nytt som ett barn, som
ej vet hvad det gör. Se, så var det!44 Och nu
började hon sjunga:
„Min själ skall lofva Herran.14
Utan att gå in gick Johan åter från dörren och
tog vägen hemåt. ,,Haf tack, du gamla sierska,44 sade
han vid sig sjelf, ,,du väckte mig åter ur den
dora-ning, hvari smärtan försänkt mitt hjerta. Ha! och
hvad önskade och hvad begärde jag. Hennes kärlek,
för att dra öfver henne det öde, som förr eller sednare
skall krossa mig. Jag har helgat mig åt döden, ty
jag har helgat mig åt livad som icke finnes, åt det
finska fosterlandet, något som är och kanske evigt
förblifver en dröm; och endast verkligheten förmår
upprätthålla sina anhängare, drömmens tillintetgöras. Och
dock är en dröm stundom så skön, att man med glädje ger
sitt lif för den. Men hon, ägde jag väl rätt att ens
önska, att hon skulle drabbas af det öde, som ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
