Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om qvällen, när de båda systrarna inneslutit sig
i sin lilla kammare, och Cecilia, just utsträckande
handen till ett hjertligt godnatt åt Margaretha, skulle
nedlägga hufvudet på dynan, skrek hon gällt till och
kastade sig darrande i Margarethas armar. En stor
spindel tågade sin väg fram öfver hennes hvita
örngott. Margaretha som följt rigtningen af hennes
blickar, varsnade genast den ovälkomna gästen, och oak-^
tadt det obehag hon sjelf hyste för spindlar, fattade
hon nu hastigt denna, sprang för att kasta ut den,
och återkom glad och vänlig till Cecilia. „Cecilia,“
sade hon halft förebrående, „ännu så barnslig! Ser
du ej hur lätt den sorgen lät bota sig. Måtte du ej
behöfva kännas vid någon svårare än denna.11
Cecilia gömde sig gråtande vid Margarethas bröst
i det hon sade: „Margaretha, just i qväll, hvarföre
skulle den komma just i qväll? Hvad bådar den mig?
Känner du hur hårdt mitt hjerta slår, det är af qval,
det käns som i drömmen, när spindeln snärjde in det.
Ack, och jag ville dock ej dö nu! Och likväl ges det
ett värre än döden. Margaretha, han har ej sett mig
på så länge, hvem vet, när han nu kommer kanske
tycker han ej om mig. Han, så rik på allt, och jag,
så enkel, så fattig, en vild blomma uppvuxen bland
strid och grafvar.11
„Ändå du, Cecilia, är du så säker på att den
bild, ditt minne fasthållit, är denne samme Carl, som
du skall återse i morgon?41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
