Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnas sakta säga helt nära hennes öra: „Margaretha,
man drifver ett styggt spel med oss. Man har bjudit
mig mycket för att afstå från dig. Man har sagt mig att
det är din egen vilja, man har derpå gett mig flere
bevis som se säkra nt, men jag kan ändå ej tro dem.
Många bref har jag skrifvit, en person af er egen
betjening har emottagit flere af dem och lofvat föra dem
till dig, men dels hemtat dem obrutna tillbaka, som
hon sagt, på din befallning, dels svarat mig att du
kastat de andra obrutna på elden. Dock så länge
jag intet hört af din egen mun, tror jag ingenting.
Jag har haft många spel i rörelse för att få se dig.
men har allt misslyckats. Säg mig, Margaretha, med
ett ord, att du ännu är min, endast din vilja kan
åtskilja oss.“
„Din, din i evighet,“ svarade Margaretha, rädd
att höras. „Nå så Gud välsigne dig i allan tid för det
herrliga ordet,“ sade Magnus med så hög och glad röst,
att Margaretha fruktade de omkringstående skulle bli
uppmärksamme oaktadt bullret. Men nu glesnade
trängseln något, Carl vände sig till frnnlimren, för att
bortföra dem, och varsnade härvid att en fremmande karl
talte vid Margaretha. Anande hvem han var, ehuru
han ej kunde igenkänna honom under den
bredskyg-giga hatt och stora kappa, han bar, ryckte Carl hastigt
Margaretha med sig och förde bort henne.
Efter åtskilliga äfventyr under en veckas
segling, vanliga tiden, som åtgick för en färd imellan
Stockholm och Åbo då, anlände de resande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
