Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undantag. Hon hade i många år känt hans familj, och
nu hade de skickat honom till henne, därför att han
vantrivts på det sjukhem, där han förut varit. Det var
en hjärtsjukdom som han led av. Fru Befverfeldt hade
sådant medlidande med honom. Detta år skulle han
ha kommit upp i sista klassen i gymnasiet, då han
måste avbryta alla studier. Hon satte sig bredvid
honom, och hon tyckte sig höra hur hårt hans hjärta
slog: dunk, dunk.
— Jag har medicinen, sade hon.
Efter ett ögonblick var hon tillbaka med en
droppflaska. Hon höll upp den mot ljuset och räknade noga
dropparna i glaset.
— Jag dör, jämrade han sig.
Han hade krupit ihop på sängen i en onaturligt
ansträngd ställning. Då hon räckte honom glaset,
märkte hon, hur vit han var, och blev skrämd.
— Doktorn ... föreslog hon tveksamt.
— Ja, ja, mumlade han.
Då gick hon ut i hallen och ringde upp doktorn,
som bodde i en villa helt nära, och hon kände sig litet
lugnare, när hon genast hörde hans röst svara i
telefonen.
— Var inte orolig, Krister, doktorn kommer, sade
hon i dörren.
Han satt i samma ställning med ögonen vitt
uppspärrade. Hastigt vred hon på det elektriska ljuset i
hallen och gick nedför trappan. Där nere öppnade hon
dörren. Lukten av jord slog emot henne igen. Någon
kom raskt uppför trädgårdsgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
