Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett barn. I deras hus var ett ständigt ut och in av
hans och hennes vänner och bekanta. Man roade sig,
gick på teatern. Det var inte precis det liv Ester velat
leva, hon hade väl aldrig tydligt skisserat upp sina
önskningar för sig, men hon var inte ensam längre.
Då kom olyckan, snabbt, så att hon ej genast kunde
fatta vad som hänt. Man kom hembärande med hennes
make en förmiddag. Han hade blivit överkörd. Han
var död. Ester satt än en gång i den mörka garderoben.
Dörren till livets glada och varma rum hade åter gått
i lås bakom henne.
Hon var änka, en ung änka med livet tomt och
ändlöst långt framför sig. De hade inga barn. Det
sörjde hon över. Det hade inte varit så ensamt, om
hon kunnat känna en liten varm hand i sin. Dörren
var stängd. Det tjänade ingenting till att bulta och
sparka på den. Hon hörde inte till dem som ha så
stora intressen, så många tankar, att detta är
tillräckligt att fylla deras dagar. Det var livet omkring sig
hon hade velat gripa, detta pulserande, ivriga liv, vars
bilder ständigt växla. De flesta unga äro väl så. Men
Ester hade nu en gång fått garderoben på sin lott. Hur
många handarbeten förfärdigade hon inte detta
sorge-år, då vännerna ej längre fyllde hennes rum! Så
hon bråkade i hushållet, köpte nya och praktiska saker
till köket, möblerade om... En frisk och arbetsför
kvinna ensam för sig själv inom sina fyra väggar!
Det var för litet för henne. Med glädje tog hon
slutligen emot sin fars anbud att hon skulle flytta till
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
