Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade blivit en vana för Krister och fröken Steen
att nu de soliga förmiddagarna flytta ut sina stolar i
trädgården och småpratande sitta bredvid varandra.
Ynglingen, som inte hade några jämnåriga att vara
med, fann snart med den instinktiva själviskheten hos
helt unga personer, att han kunde ha både nytta och
trevnad av fröken Steen. När han var tillsammans med
henne, kände han sig ha ett oerhört värde. Det var
nytt och intressant. Hennes små omsorger behagade
honom, och hon pysslade inte omkring honom på det
där betonat moderliga och ängsliga sätt, som ofta är
så retsamt.
Hon var försynt. Utan ett ord gick hon efter dagens
tidning, om hon förstod, att han inte hunnit läsa den,
och hon stack en kudde, ofta sin egen, under hans
huvud utan något prat därom. Det fanns många små
tjänster, hon kunde göra honom, ibland såg han dem
inte ens. Då fröken Steen var tillsammans med Krister,
stängde hon inte in sig i sitt vanliga pansar. Hon
pratade med honom utan att oupphörligt lägga märke
till hans ord eller misstänksamt vädra efter någon
ohövlighet från hans sida. Han var inte lik de unga
gossar hon hade träffat på herrgårdarna.
Saken var den, att Krister var van vid kvinnor.
Han var enda pojken av fyra syskon, och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
