Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varken någon nyfikenhet eller hätskhet gentemot
kvinnan, så vanliga hos unga män i hans ålder. Han
hade sett dem tillräckligt. Det fanns ingen av deras
hemligheter, han inte hade reda på. Redan i
barnkammaren och det med flickorna gemensamma
sovrummet, som bibehölls tills han blev över tio år, hade
han kommit underfund med dem och på samma gång
om sin egen betydelse. De voro varelser med runda
armar och ben, utan muskler, vita grodor, som
hoppade och pladdrade. Han hade muskler och var en
senig liten krabat, och han tyckte att systrarna voro
löjliga. När den äldsta förlovade sig, betraktade han
fästmannen med en smula förakt.
Systrarna kommo inte ofta och hälsade på honom
ute på pensionatet. De voro upptagna av
hushållsskolor och kurser, av nöjen och baler. Inte heller
saknade Krister dem. Han läste mycket, mest romaner.
Historia, som brukar roa vid den åldern, intresserade
honom inte. Där fanns verkligheten, krigets och
hjältarnas verklighet, och han drog sig undan den med
en smärtsam förnimmelse av, att han själv aldrig
skulle få spela med i sådana äventyr. Men med en
egendomlig brist på logik älskade han romanernas
kvinnor. Här fanns ingenting av barnkammarens luft:
de vita grodorna försvunno, i stället framträdde högre
väsen, i stånd att skänka oanad sällhet. Han slukade
dem, dessa böcker, som mellan ett par pärmar pressa
en underbar kvinnokropp och ha förmåga att åt
läsaren giva en uppriven känsla av egen erfarenhet. En
kameliadam, en Nana, en Anna Karenin. Särskilt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
