Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister lånade henne andra böcker. Också dem
studerade hon med misstro. Hennes eget liv syntes
så tomt inför de spännande händelser och
märkvärdiga öden, som upprullades för henne. Förgäves sade
hon sig, att böckerna icke återgåvo det verkliga livet.
En inre röst skrek emot. Just så var det — måste det
vara. Hon hade bara aldrig fått komma med. I själva
verket voro de lika okunniga om livet både Krister
och hon: skolpojken, som redan trodde sig känna
det, och fröken Steen, som visste med sig, att hon
aldrig levat. Romanerna blevo föreningsbandet mellan
dem.
Om förmiddagarna, då de sutto ute i solen, talade
de halvhögt om vad de läst. Krister talade mest.
Fröken Steen var ännu för blyg och hade svårt att
uttrycka sig. När fru Åström, vilkens fönster var
beläget ovanför deras huvuden, hörde deras röster,
brukade hon småle för sig själv. Alla tyckte det var så
rörande, att Krister ägnade sig just åt fröken Steen.
Krister förstod det inte riktigt själv. Det var hon
som lånat honom vilstolen och sedan kommit och satt
sig på en pinnstol bredvid honom. Det var så det hade
börjat. Själv skulle han aldrig tänkt på att närma sig
henne. För svaga naturer blir allt så lätt en vana.
När det gått några dagar, visste han redan med sig,
att han skulle blivit på dåligt humör, om hon inte
kommit och satt sig bredvid honom efter lunchen.
Det var också så bekvämt för honom. Saknade han
något, behövde han inte resa sig och gå efter det.
Fröken Steen gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
