Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelglaset. Med en tunn näsduk slog hon lätt av det
överflödiga pudret, och åter spred sig en sötaktig doft
i rummet. Tyra såg efter henne, när hon gick in i
mottagningsrummet. Hon var alltför elegant. Stefan
Norelius fångade en glimt av henne, då han öppnade
dörren för nästa patient, och han undrade flyktigt
vem hon kunde vara, men glömde henne strax därpå.
En stund senare stod hon i dörren till hans rum.
Hon mumlade hastigt sitt namn, i det hon räckte
honom en kall, fuktig hand. Han erinrade sig genast
att Esters bror hette så. Strax därefter nämnde hon
också mycket riktigt Ester.
— Doktorn bor ju där ute vid pensionatet, sade
hon, det är min svägerska som har det.
Nu mindes han att han måste ha sett henne någon
gång. Men hon hade säkert inte varit där ute på flera
månader. Hon satt nedsjunken i länstolen vid
skrivbordet och såg på honom med överläppen litet
uppdragen, så att de vita tänderna blottades. Därpå
började hon tala. Hennes sedvanliga läkare var bortrest
och hon måste ha ett recept. Då hade hon kommit att
tänka på honom, doktor Norelius. Han frågade vem
som var hennes läkare. Sådana där saker voro
ömtåliga. Han ville inte taga en annans patient. Hon
nämnde namnet på en läkare. Det var inte någon av
de mera anlitade. Stefan visste att han hade liten
praktik.
— Vad är det för ett recept? frågade han, oroligt
gnuggande händerna.
Då började hon leta i sin väska. För säkerhets skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
