Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denna dräkt var den enda som passade henne,
den enda, som fullt framhävde ansiktets skönhet och
den graciösa gestaltens linjer. Det var en rysk
adels-flickas lysande och glittrande dräkt hon bar, med hög
ädelstensprydd ”kokosjnik” över pannan och under
den knäkorta kjolen koketta stövlar med röda tofsar
och höga röda klackar.
Hon satte handen i sidan och höjde den andra
över huvudet; så började hon dansa. Det var en
typisk ”russkaja”. Klackarna smällde i golvet, hon
virvlade runt, krökte hastigt knäna så att hon nästan
satt på golvet, medan hon med ursinnig fart arbetade
med benen, alldeles lik en ryckande och sparkande
spratteldocka, till dess hon åter höjde sig och med
stolt hållning kom svävande fram över golvet. Hela
tiden log hon med hopknipna läppar ett litet
hemlighetsfullt leende, liksom hade en länge efterlängtad
och kär röst viskat något i hennes öra.
Stefan såg sig omkring på de andra i sällskapet:
Sigrid Ryd i sin skotska sidenklänning med det
lingula håret och de stela dragen, Ebba Stjernhjelm
som lagt av sig schalen och visade en korrekt svart
sidenklänning, som i urringningen lät en vit fyrkant av
halsen bli synlig, professorskan vid pianot med knäna
och benen avtecknande sig under sidentyget klumpigt
och ograciöst. Den lössläppta ryska flickan i sin
färgrika dräkt fick i denna omgivning något av troll över
sig. Hon kom susande fram med den ryska steppens
klagande, eggande melodier efter sig. Klänningen
fladdrade, stövlarna blänkte, en sten i den praktfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
