Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudbonaden sände plötsligt en lång blixt ifrån sig.
Hon blev svårförståelig som en främmande ras, en
främmande stam äro det. Var kom hon ifrån1.’’ Vem
var hon egentligen? Då Stefan sett henne sitta vid
middagsbordet med glittrande ögon eller som nyss,
när hon orolig och skrämd lyfte ansiktet mot honom,
hade han inte anat detta temperament, detta sjudande
blod. Det var, som om hon med den grå klänningen
kastat av sig civilisationen och nu berusad av den
för henne så välkända melodien och av klirret från
dräktens smycken och tofsarnas klatschar mot
stövlarna känt sitt eget lands fröjder och längtan stiga
inom sig.
När hon slutat, klappade alla i händerna. Hon
måste dansa mer. Man trängdes omkring henne för
att beskåda dräkten och stövlarna. Hennes svarta ögon
glittrade, och hon svarade på allt, leende och
andfådd efter den häftiga rörelsen. När professorskan slog
an några ackord på pianot, såg Stefan mot dörren.
Ansgar Ryd var försvunnen. Ett ögonblick undrade
han däröver, men glömde honom i nästa stund för
dansen. Hon orkade inte med mer än att än en gång
dansa russkajan, sedan försvann hon för att ta av sig
dräkten.
Stefan fann sin vän i rökrummet, där han var
sysselsatt med att lägga en patience. Hans ögonbryn
voro bistert rynkade.
— Den gick inte ut, sade han och lade händerna
över den utbredda kortleken. Du såg henne, fortfor
han därpå, och Stefan uppfångade i hans ögon den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
