Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där ömma blicken, som alltid föreföll honom att
blotta den andres inre.
— Ja, svarade Stefan allvarligt, hon är underbar.
— Inte sant, det är som två alldeles olika
människor, utbrast Ansgar. Den unga kvinnan, oerfaren,
oskyldig, bara med den det sällsammas charm, som
ofta ett för oss främmande utseende äger, och så denna
yra, dansande flicka som har ruset och lidelsen i
blodet. Jag blev kär i dem båda. Jag älskar bägge två.
Han viskade de sista orden utan att se på Stefan.
— Tänk då på var du är, varnade Stefan honom.
— Var jag är? upprepade Ansgar Ryd. Tror du
inte att jag tänker på det i varje ögonblick? Jag är här
hemma — i mitt eget hem — och hon är också här!
Det var därför jag yrkade på, att hon skulle komma
hit. Jag ville se ett litet märke av hennes höga röda
klack i mitt golv, jag ville luta mig tillbaka i stolen
och veta, att just här har hon suttit, eljes skulle jag
kunna tro, att hon vore en fantasi ur min egen hjärna.
— Det kan ju ändå inte leda till någonting, sade
Stefan och betraktade uppmärksamt sin vän.
— Jag vet inte, sade den andre litet svävande. Och
för övrigt, vad menar du med det? Hör du inte, hur
cyniskt det där låter? Jag är över fyrtio år, och jag
har fått mitt: hustru, barn, arbete. Jag vet hur långt
jag kan nå på min bana, vilka mått av huslig lycka, som
komma att falla på min lott. Livet är så väl ordnat
för mig, och ändå önskar jag, att den där höga röda
klacken ville sparka till alltsammans, så att alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
