Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone föreföll det henne nu efteråt, som om hon i en
ström av ord talat om sina missöden och sin ängslan,
sitt förfelade och förkrympta liv. I själva verket hade
hon ju yttrat mycket litet till den unga gossen, som
dåsande i länstolen förstrött lyssnat till henne. Men
nu i mörkret förstorades allt. Minnena från den där
första tiden fyllde rummet. Den ena lilla episoden
efter den andra dök upp, och bakom dem alla visade
sig Kristers ansikte, leende, litet trött, med den fylliga
röda munnen halvöppen.
Efter den där natten, då de första smärtorna i den
uppvaknande lemmen givit sig till känna, fortsatte
de nästan rytmiskt och med ökad styrka. Krister och
fröken Steen blevo goda vänner. Men denna vänskap,
som icke vållade den unga gossen någon oro, endast
tjänade till att göra det bekvämt och trevligt för
honom, gav fröken Steen ångestkänslor. Varför?
Krister skulle säkert inte förstått det. Små
vänskapsförbindelser, förtroenden, trevligt småprat, allt det
där kände han till och hade många gånger prövat.
Fröken Steen hade ingen erfarenhet därav. Hur skulle
hon kunnat ha det? Hon hade alltid varit den
underlägsna, blivit kommenderad, sedd över axeln till och
med av småbarnen i de familjer där hon varit. Vid
måltiderna visade sig Krister uppmärksam mot henne.
Det föll sig alldeles naturligt för honom. För varje
sådan liten vanlig uppmärksamhet mindes hon dörrar,
som slängts igen mittför näsan på henne, händer, som
sträckts förbi henne, klumpiga skämt med hennes
värdighet som guvernant. I denna dager framstod Kris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
