Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon log litet och lät skeden muntert klinga mot
koppen.
— Det var min svägerska, fru Hillgren. Hon måtte
varit uppe hos er för att få recept på järnpiller, och
hon tyckte ni var så utmärkt som läkare. Ja, vad var
det hon sade... Ester gjorde ett litet uppehåll,
tveksam över uttrycket i doktorns ögon. Tycker ni inte
om att jag talar om era patienter? tilläde hon hastigt.
Stefan sänkte blicken. Han tänkte på fru Hillgrens
röst, bedjande, enträgen och åtföljd av de övertalande
blickarna från ett par underbara blå ögon. ”Jag skall
ge henne järnpiller nästa gång”, flög det för honom.
— Er svägerska är aldrig här, sade han utan att
svara på Esters fråga.
Ester blev röd. Hon bad aldrig svägerskan komma,
därför att hon visste, hur denna skulle göra narr av
dem allesammans här, härma dem, reta dem.
— Jag har inga nöjen att bjuda henne på, suckade
hon.
— Det vore bättre för hennes hälsa, om hon inte
roade sig så mycket, anmärkte Stefan.
Han undrade ett ögonblick, om han skulle förråda
fru Hillgrens hemlighet. Men varthän skulle det leda?
Ester kunde i alla händelser inte bota henne för
morfinet.
— Och hur går det med Tyra? frågade Ester
vänligt.
Stefan spratt till. Han hade glömt, att han talat
med Ester om henne. Nu kände han det, som om
någon närgånget blickat in i hans ögon för att läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
