Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ä, doktorn! Välkommen! utbrast hon.
Han gick fram till henne.
— Jag ville endast höra, hur det stod till, sade han
bugande sig.
Med något av glad förväntan mötte hon de grå
ögonen. Hon hade just i det ögonblicket längtat efter
att någon skulle komma fram och sätta sig bredvid
henne.
— Nu måste doktorn dricka kaffe med oss, sade
hon.
Stefan hälsade på de andra. Krister såg kryare ut.
än vad doktorn sett honom på länge. De andra togo
sina kaffekoppar och gingo tillbaka till sina platser.
Fru Åström ställde sin kopp ifrån sig och fortsatte att
spela lika dämpat som förut, ackompanjerande de
andras röster. Stefan satte sig bredvid Ester. Han
såg sig omkring. I skenet från lampan med dess
rosenröda broderade sidenskärm föreföll det honom,
som om hela rummet log ett belåtet leende, stolarna
öppnade breda famnar, kuddarna pöste inbjudande,
en stor tavla på väggen gav en vid utsikt över en
bergssluttning med vita fjälltoppar uppstickande i
fjärran. Stefan tyckte, att hans egna rum nu i minnet
tedde sig torftiga och kala, en ensam mans rum, utan
alla de småsaker, som en kvinna alltid låter regna ned
över bord och hyllor. Ester sköt till honom
kaffekoppen.
— Vet ni, jag har nyligen hört er prisas! sade hon.
— Av vem då? frågade han och tog blicken från
rummet, nu uppmärksamt betraktande Esters ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
