Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju flytta, och det är inte lätt att få en ny. Jag vill
inte ha Annie gående här ensam med lillan. Kunde
inte du ...?
Ester gjorde ofrivilligt en avvärjande rörelse. Hon
tänkte med förskräckelse på att få Annie ut till
pensionatet.
— Det vore så vänligt av dig, om du toge emot
henne! Albrekt satte sig vid skrivbordet och såg med
dystra ögon på Ester.
— Jag tror inte, att Annie skulle uppfatta det som
en vänlighet, sade Ester. Hon kommer inte att trivas.
Det skall vara mera mondänt, om det skall passa
henne.
— Å nej, du vet inte hur rar och anspråkslös Annie
kan vara.
Ester smålog åt hans nya överdrift.
— Saken är den, fortsatte han litet forcerat och
med höjd röst, att jag har ont om pengar.
Ingenting räcker här i huset. Och ändå är jag rädd för
att Annie tar på kredit. Ja, hon har en riktig
passion för att ta på kredit. Hon tycker att hon får det
till skänks då. Och hon tänker aldrig på att det som
tas på kredit också måste betalas. Och nu ha vi ont
om pengar, trots de saker bodarna äro vänliga att
skänka min fru. Hos dig skulle Annie kunna leva
billigare än här.
— Snälla du, avbröt Ester honom. Naturligtvis tar
jag emot Annie. Det är bara det, att jag inte tycker,
att hon skall komma mot sin vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
