Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag talade med henne i går, sade Albrekt. Det
föreföll inte som om hon hade något emot det.
— Då är ju saken avgjord.
Ester hade en känsla av obehag, men hon ville inte
göra Albrekt mera bekymmer. Han såg ut att ha
tillräckligt tråkigt ändå. Det slog i tamburdörren. Strax
därpå steg Annie in i hatt och kappa. Hon hade
händerna fulla av paket och blommor. Då hon fick se
Ester, kastade hon alltsammans i en stol och kom
fram och kysste Ester på kinden.
— Lilla rara du, sade hon smeksamt. Så länge
sedan vi hade den äran!
— Ester och jag hålla på att tala om att du skall
flytta ut till pensionatet, sade Albrekt, då Annie
snuddade med sin mun vid hans ansikte.
Annie spärrade upp ögonen.
— Jaså, det igen! skrattade hon. Inte far jag ifrån
Stockholm på våren. Denna gudomliga stad! Jag skall
laga maten själv och bo kvar i våningen. För resten
kan jag inte lämna skräddarn. Jag måste prova!
— Du kan ju fara in och prova ibland, föreslog
Ester lamt.
Annie samlade ihop sina blommor och höll dem
framför ansiktet. Hennes ljusblå ögon fingo ett nästan
exalterat uttryck.
— Tänk dig, Ester, sade hon, en smultronfärgad
dräkt med breda slag och en hatt i samma färg! Jag
har just varit och valt hatten.
Ester såg på Albrekt. Hans min hade klarnat, och
9. — Krusenstj erna, Fru Esters pensionat. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
